Jag har en dröm om frihet. Allt kommer inte längre att vara svart inom mig. Ångesten och skräcken kommer att lätta och kärleken till min dotter kommer att få plats.

2 dagar kvar i frihet sen kommer skräcken hem....... Jag är rädd! Jag vet inte hur jag ska ta mig ut ur det här livet, vi måste ut båda två. Tänk om han tar mitt hjärta, min fina lilla vackra flicka. Utan henne kan jag lita gärna dö.

Kunde inte somna, allt snurrade men måste ha slocknat någongång på morgonkvisten för jag vaknade av lillans morgon joller och var totalt slut. Verkar ju bli en lovande dag.. Jag kan inte sluta tänka och har svårt att andas. Det känns som ett stort svart hål i mig. Ett svart hål i mgaen som suger ur all energi och allt rationellt tänkande.. Altt som finns är att snart är det dags igen.. Min tur!

Vart ska jag ta vägen? Vad ska jag göra? Det finns ingenstans att gömma sig ingen plats för en sån som jag. Jag kan ju inget, har inget jobb och Lillan då??? Hon behöver väl sin pappa.

Men han har ju inte gjort mig något på jätte länge... Han har ju förändrats!!! Hon kanske bara vill förstöra hon kanske är svartsjuk... Jag vet inte, det är ju den där filmen åxå....

Jag är inte stark nog, inte än.. Jag vill nog vänta tills Lillan blir lite större. Då klarar hon det bättre.

Nästa gång han skadar mig då går jag. Då vet jag...

När jag kom in i lägenheten och nattade Lillan så började telefonen att ringa.. Jag trodde att det var Ricke och förberedde mig på att få en utskällning. Jag sprang till handväskan och svarade i telefonen (är bäst att inte låta honom vänta). Det var inte Ricke, det var en kvinnoröst. Mitt hjärta hoppade över ett slag och mitt svar blev ett osäkert Jaaa?

-Hjälp mig, hjälp mig ur det här jag klarar inte av det ensam...

Jag visste inte vad jag skulle svara, jag förstod att de måste vara en av Rickes tjejer. Men vad kan jag göra? Jag blev riktigt arg på något sätt.. Hjälpa henne? Hur ska jag kunna hjälpa henne? Jag klarar ju inte av honom själv. Jag är ju i samma sits. Hur ska jag kunna hjälpa?

Jag frågade hur och vad hon tänkt att jag skulle kunna göra.

Hon visste inte, men orden rann ur henne och en berättelse som jag mycket väl känner igen kom fram. Våldtäkt, grov misshandel förnedring och kränkningar och den där jävla filmkameran..

Det var resten av historien som skrämde mig...

Hon har sett filmerna på mig, filmerna där jag förnedrar mig. Där jag står naken utanför lägenheten och dansar med blodet rinnande från ansiktet en nyårsafton för länge sedan. Filmerna när jag ber att han ska pissa på mig när jag ber att han ska knulla mig, när jag säger att jag är en smutsig hora och att han är min gud. När jag bönar och ber att få äran att suga av honom. När jag på knä naken kryper och hämtar hans skor som en hund och kysser hans fötter. När jag gravid med hans kalsonger i munnen står på alla fyra i sängen och piskas för att sedan bli tagen i baken. Allt på film och allt har setts av någon annan. Han har pratat med henne om mig, om vår dotter om vad han har för planer med mig när Lillan blir större. Hur duktig och lydig jag har blivit och att hon borde lära sig att bli lika lydig och inte göra honom arg.

Han har berättat att nu när Lillan blivit en stortjej kan han inte längre vara hos henne lika ofta längre, han måste ju ta hand om mig åxå....

Jag slänger på luren och går och lägger mig i fosterställning i sängen.. Jag vill bara dö, ingenting har förändrats det blir bara värre. Inte bara för mig utan det finns även andra som lever i samma skräck och ångest som jag. Jag kan inte längre blunda för det, jag lyckas inte bli kall den här gången.

Mamma ringde och berättade att hon var i stan över dagen, hon undrade om jag och Ricke och Lillan ville käka middag med henne innan hon tog tåget hem. Efter som Ricke inte var hemma tvekade jag länge och väl innan jag tackade ja. Tänk om han inte skulle tycka om det???? Jag sa tillslut ja och tillbringade eftermiddagen med att försöka få tag i Ricke och fråga om det var ok.

Han var väl troligtvis i möte eftersom han inte svarade. Skickade ett mess och berättade att jag skulle äta middag med mamma på kvällen och att det bara var att ringa på mobilen om det var något.. Tänk vad löjligt att oroa sig över att äta middag med mamma... Men olust känslan hängde kvar endå.

Det var skönt att komma ifrån lägenheten och vi promenerade till T-banan och åkte in. Mamma mötte upp oss på centralstation och vi promenerade runr i stan ett tag och tittade i lite affärer. Mamma hittade en söt klänning som hon tyckte att jag skulle köpa men den var lite för kort och lite för uringad och jag tror inte att Ricke hade tyckt om den. Men den var fruktansvärt söt och jag älskar ju verkligen färgerna.. Turkost och vit med lite gröna inslag. Den påminner om havet. Enligt mamma så är det så mina ögon ser ut turkosa med gröna inslag som påminner om havet... Jag gillar det.. Lillan har mina ögon... Naturligtvis så köpte jag den   

Så länge sedan jag köpte något fint till mig själv, vem vet Ricke kanske gillar den endå.

Lillan sov gott när vi satte oss på resturangen, maten var supergod och jag unnade mig ett glas vin till maten.. Mums! Ännu ett länge sedan som bröts. När vi tog kaffet så knackade någon mig på axeln, jag stelnade genast till och förberedde mig på ett slag. Det bara kom en så snabb och instinktiv reaktion så jag kunde inte hindra den. kröp ihop och höjde armarna till skydd. Mamma tittade konstigt på mig. Hjälp, vad ska hon nu tro?? Men strunt i det det var Micke som knackade mig på axeln, ooooh!!! Gud va kul att se honom, vi kramades och skrattade och blev sittande ett bra tag efter att mamma hade satt sig på tåget. Det var så länge sedan och jag ville höra allt om vad han och de andra hade haft för sig.  Vilken underbar kväll! När jag och Lillan satt på tåget hem så log jag stort för mig själv.

Jag och Lillan hade en heldag i parken. Hon älskar att gunga! Jag känner mig fortfarande rätt kall men det är så lugnt när jag vet att Ricke inte kommer hem på ett tag. När telefonen ringde i morse var jag säker på att det var han som ringde för att kolla så att allt var som det skulle. Dvs. jag är hemma och städar och inte går någonstans... Jag svarade och det var inte han... Det var från förskolan, de ville att vi skulle komma på inledande besök.

Det känns jobbigt, jag känner mig skyddad av att ha henne hemma. Jag vill inte ha ensam tid med Ricke. Jag vill bara vara med Lillan. Jag undrar hur många andra filmer med flickor och kvinnor han har undangömda, nu när Lillan blir större kommer det att bli jag igen då?

Ricke ringde, han ska vara borta i en vecka med jobbet.. Det han behöver ska vara packat och klart om en timme och sen åker han direkt. Dom ska tydligen på kund möte i köpenhamn. Dags att sätta igång!

Så därja, nu är det bara jag och lillan hemma i en vecka. Jag borde kanske sätta igång och storstäda så att jag har något att göra medans lillan sover.

Ohjälp, jag hittade Rickes kamera!

Kunde inte låta bli att titta på senaste filmen.. Konstigt nog är jag kall, jag sitter och tittar på en film på en bunden flicka.. Jag kan inte ens kalla det för kvinna. Hon gråter och blöder ur munnen. Jag vet inte hur många gånger jag har varit i den situationen själv, alldeles för många... Jag vet hur hon känner, skräcken, uppgivenheten och tillslut hopplösheten. Det spelar ingen roll vad han gör eller hur han skadar henne. Ju hårdare och värre destå bättre, med lite tur så blir det ett hårt slag sedan svart...

Förnedrandet börjar...

-Förlåt, förlåt mig Ricke! Det var mitt fel allt är mitt fel jag är din lilla hora jag vill bara vara din hora. Snälla Ricke knulla mig! Jag gör vad du vill bara du knullar mig....

Allt så välbekant..

Hur gammal kan hon vara? 16 kanske? Till och med yngre än jag var första gången.

Jog fortsätter att titta på filmen där en ung flicka blir slagen och förnedrad. Jag ser när han får henne att be om förnedringen, får henne att be honom om att urinera på henne. När hon gör saker som får henne att kräkas medan han skrattar åt henne.

Jag är kall

Ricke, är inte hemma den här helgen, jag är nervös, stressad och det bara kryper i mig. Jag vet att det är något som ska hända eller något jag måste göra men jag vet inte vad... Jag går omkring som en zombi helt iskall och stel i hela kroppen.. Jag darrar av skräck och sitter hemma i soffan med lillan i famnen och skakar. Jag är handlingsförlamad... Jag vet att jag borde göra något, något viktigt. Jag vet att jag borde göra något åt min situation men det känns inte som om det finns något jag kan göra.

Telefonen har ringt 2 gånger i dag, ett nummer jag inte känner igen. Jag har inte vågat svara, men jag har ångest för att jag inte ska svara och att det är viktigt...

Telefonen ringer igen och jag sitter och tittar på den.. signal efter signal ringer tillslut tar jag upp telefonen..

-Hallå?

Det var från telia, slänger på och kastar luren i soffan... Jag gråter så jag skakar, jag vet inte vad det är med mig i dag. Paniken vägrar att lämna mig.

Det finns fler! Ricke har haft andra samtidigt som mig. Jag vet inte vad jag ska tänka det bara snurrar i huvudet. Jag är ledsen, chockad sårad, full av medlidande men åxå rädd! Vad ska jag göra med den här informationen? Hur ska jag hantera det här? Bara att jag vet gör mig livrädd, han kommer att ha ihjäl mig om han får reda på att jag vet! Hur ska jag kunna låtsas som ingenting? Anledningen att han kunnat behärska sig hemma här är att han har tagit ut allt på en annan stackare. Finns det fler? Fler livrädda sönderslagna flickor där ute? Hon var ju inte mer än ett barn.. Stackars flicka, vad ska jag göra? Vill hjälpa henne men vågar inte..