När jag kom in i lägenheten och nattade Lillan så började telefonen att ringa.. Jag trodde att det var Ricke och förberedde mig på att få en utskällning. Jag sprang till handväskan och svarade i telefonen (är bäst att inte låta honom vänta). Det var inte Ricke, det var en kvinnoröst. Mitt hjärta hoppade över ett slag och mitt svar blev ett osäkert Jaaa?

-Hjälp mig, hjälp mig ur det här jag klarar inte av det ensam...

Jag visste inte vad jag skulle svara, jag förstod att de måste vara en av Rickes tjejer. Men vad kan jag göra? Jag blev riktigt arg på något sätt.. Hjälpa henne? Hur ska jag kunna hjälpa henne? Jag klarar ju inte av honom själv. Jag är ju i samma sits. Hur ska jag kunna hjälpa?

Jag frågade hur och vad hon tänkt att jag skulle kunna göra.

Hon visste inte, men orden rann ur henne och en berättelse som jag mycket väl känner igen kom fram. Våldtäkt, grov misshandel förnedring och kränkningar och den där jävla filmkameran..

Det var resten av historien som skrämde mig...

Hon har sett filmerna på mig, filmerna där jag förnedrar mig. Där jag står naken utanför lägenheten och dansar med blodet rinnande från ansiktet en nyårsafton för länge sedan. Filmerna när jag ber att han ska pissa på mig när jag ber att han ska knulla mig, när jag säger att jag är en smutsig hora och att han är min gud. När jag bönar och ber att få äran att suga av honom. När jag på knä naken kryper och hämtar hans skor som en hund och kysser hans fötter. När jag gravid med hans kalsonger i munnen står på alla fyra i sängen och piskas för att sedan bli tagen i baken. Allt på film och allt har setts av någon annan. Han har pratat med henne om mig, om vår dotter om vad han har för planer med mig när Lillan blir större. Hur duktig och lydig jag har blivit och att hon borde lära sig att bli lika lydig och inte göra honom arg.

Han har berättat att nu när Lillan blivit en stortjej kan han inte längre vara hos henne lika ofta längre, han måste ju ta hand om mig åxå....

Jag slänger på luren och går och lägger mig i fosterställning i sängen.. Jag vill bara dö, ingenting har förändrats det blir bara värre. Inte bara för mig utan det finns även andra som lever i samma skräck och ångest som jag. Jag kan inte längre blunda för det, jag lyckas inte bli kall den här gången.