Kunde inte somna, allt snurrade men måste ha slocknat någongång på morgonkvisten för jag vaknade av lillans morgon joller och var totalt slut. Verkar ju bli en lovande dag.. Jag kan inte sluta tänka och har svårt att andas. Det känns som ett stort svart hål i mig. Ett svart hål i mgaen som suger ur all energi och allt rationellt tänkande.. Altt som finns är att snart är det dags igen.. Min tur!

Vart ska jag ta vägen? Vad ska jag göra? Det finns ingenstans att gömma sig ingen plats för en sån som jag. Jag kan ju inget, har inget jobb och Lillan då??? Hon behöver väl sin pappa.

Men han har ju inte gjort mig något på jätte länge... Han har ju förändrats!!! Hon kanske bara vill förstöra hon kanske är svartsjuk... Jag vet inte, det är ju den där filmen åxå....

Jag är inte stark nog, inte än.. Jag vill nog vänta tills Lillan blir lite större. Då klarar hon det bättre.

Nästa gång han skadar mig då går jag. Då vet jag...