Dagen efter

Men älskling vad du ser ut! Jag vaknar till och ser mannen jag ska gifta mig med le stort och försiktigt pussa mig på näsan.

Jag har gjort frukost på sängen åt dig! Jag kisar på brickan han har ställt på det lilla bordet brevid sängen. En kopp kaffe och ett stort glas juice, färska mackor och en blomma i en liten vas. Jag kan inte öppna andra ögat, det är igenmurat. Misstänker att jag har ett revben som är av också.

Vi måste prata, får jag fram...

Han pussar mig på pannan och håller om mig, så ömt och försiktigt.. Han tar glaset och håller det mot mina läppar, -Här älskling, drick lite. Det här får aldrig hända igen, vräker han ur sig, aldrig någonsin! Det ser nästan ut som om han har ont när han säger det. Jag tittar på honom och slappnar av. Tack gode gud, han inser vad han har gjort!!

-Vi kommer inte att tala om detta igen, fortsätter han. Nu ska jag ta hand om dig tills du mår riktigt bra igen.. Sen ska vi bara ha det bra och det där ska aldrig hända igen.. Hör du det! Aldrig!

Jag nickar och känner tårar av lättnad falla över mina kinder och lyckas få fram att jag älskar honom mellan snyftningarna. Han ger mig en puss på huvudet och går och fyller upp vatten i badkaret. Jag får i mig juicen och lite kaffe men orkar inte äta något. Han bär mig in i badrummet och ner i badkaret.

Så skönt, så underbart skönt! Det svider i såren men det varma vattnet omfamnar min mördbultade kropp. Efter ett tag kommer han in och försiktigt försiktigt tvättar han mitt hår och jag vet att det här är mannen jag älskar och nu kommer det att bli bra!

Nyårsdagen

Hjälp mig, jag är rädd!

Det började efter festen, det var jättetrevligt att få träffa några av hans kompisar från jobbet. Jag har inte träffat särskilt många av hans vänner alls. Vi pratade, skrattade och dansade. En av killarna frågade på skoj om jag verkligen var tvungen att äta lunch med Ricke varje dag. Han tyckte det var tråkigt att Ricke aldrig käkade med dom längre. Men naturligtvis kan han hänga med er och luncha sa jag.

Efter det var Ricke sur, han drack ganska mycket. Men jag tänkte inte låta honom förstöra den här kvällen. Jag hade inte festat sedan den där kvällen med Jonas och Micke och Mia. Jag kände mig snygg i min nya klänning. Och jag hade druckit lite vin och var skönt avslappnad.

Jag var ung, glad och kände att jag var gamla glad Emma igen. Oh var härligt det var att prata med andra än Ricke. Jag kände mig levande och förstod inte varför vi inte var ute mer jag och Ricke, det måste vi ändra på tror att vi har varit ute eller på fest 3 gånger sedan vi träffades. Jag saknade det! Så nu tänkte jag njuta.. Jag hade inte ens varit på firmans julbord, Ricke hade varit förkyld och tyckte att jag skulle vara hemma med honom.

-Du ska inte dricka mer nu din lilla hora! Ricke smög upp bakom mig och viskade det i mitt öra. Du ska gå och be värden om ursäkt för att du åker hem tidigt för du har huvudvärk. Men jag svarade att jag mådde fin fint och hade inte alls lust att åka hem. Jag tänkte väl att han bara hade en dålig dag och var lite full. Det skulle gå över. Klockan började närma sig nollslaget och vi skulle alla gå ut och skåla i champange. Ricke tag min hand och lät de andra gå lite före. Skönt, då var han på bättre humör igen. Det var inge kul om han skulle vara sur resten av kvällen.

Jag nyktrade till rätt snabbt, handen som höll min kramade hårdare och hårdare. Snälla, kan du sluta krama så hårt bad jag honom. Och kände ångesten komma krypande när jag såg den tomma blicken som mötte min. Han kramade hårdare och hårdare, tårarna trängde upp i ögonen och jag gnydde till.

Han fortsatte krama och det kändes som om varenda ben i handen höll på att gå av. Jag gnydde till lite högre..

• Där står ni och gullar Ricke! Sa någon som gick förbi. Taget om min hand mildrades och Ricke log och sa -Ja, men vi måste nog åka hem tyvärr. Emma mår lite dåligt, druckit lite för mycket nu igen...

Jag vågade inte säga något och stod och stirrade i backen.

Så fort taxin lämnat av oss hemma tog han tag i mitt hår. -Ditt lilla luder. Du vill verkligen visa upp dig för alla va. Du vill klä dig som en hora och dansa som en strippa. Du vill att dom ska knulla dig.

Pang!

Jag tappade luften totalt av knytnävsslaget i magen. Han skrek inte åt mig, han talade lungt och sansat.. Det var nästan mer skrämmande. Han hade fortfarande ett fast tag om mitt hår och jag kände hur det lossnade tussar lite här och var. Han slet av mig jackan och slet sönder min klänning, jag försökte göra motstånd men det resulterade i en knytnäve över ögat.

Jag tror jag skrek på hjälp när jag segnade ner på backen. Han sparkade rev och slog samtidigt som han slet av mig kläderna, stora tussar av mitt hår losnade och jag kände när ett av revbenen gick av.

-Nu ska du få visa upp dig och dansa som du vill din hora.

Så var det över. Han var borta, han hade tagit min kläder och gått in.

Jag stog utanför porten till vår lägenhet och såg hur han tände lamporna. Såg när han satte sig i fönstret i köket. Såg lappen han höll mot fönstret.. och kameran han höll i den andra.

Dansa nu din hora, dansa om du vill komma in...

När jag stod där naken på nyårsnatten i bara skorna, sönderslagen och rädd såg jag hur han satt där inne i värmen och tittade på mig med kameran i handen.

Hur kunde det bli så här? Vad hade jag gjort för fel? Jag var inte en av dom som blev slagna.. Tänk om någon såg mig så här. Jag som är så stark och klarar mig själv. Han som alla gillade till och med min mamma.. Tänk om någon ser mig stående här naken. Vad ska dom tro? Jag vill bara lägga mig ner i snön och sova, vakna upp i min sköna säng och upptäcka att jag drömt en mardröm. Det här kan inte vara sant. Ska jag ropa på hjälp? Be någon ringa polisen?

Det är så kallt... Jag mår så fruktansvärt illa.. Det gör så ont...

Måste komma in, innan någon kommer. Tänk om någon ser mig!!!

Jag gick fram till köksfönstret.. Mitt köksfönster!!! Jag knackade på rutan. Där satt han i värmen och tittade ut.

Han visade bara sin knutna näve och jag gav upp.

Jag började dansa för honom, naken, frysande i all smärta och förnedring. Allt jag ville var att komma in.

Efter bara ett par minuter öppnade han dörren och släppte in mig... Han hade fortfarande kameran i handen.

-Be om ursäkt nu och gör det ordentligt!

Jag föll ner på knä huttrande och skakande av köld och smärta och sa förlåt. Snälla förlåt mig!

Jag såg hur hans blick ändrades och blev mjukare, vad ber du om ursäkt för? Frågade han.

Förlåt för att jag är en liten hora, sa jag med blicken mot marken. Han knäppte upp gylfen och sa åt mig att visa hur ledsen jag var. Och jag gjorde det han bad mig om medans han upprepade – Du är min lilla hora. Ingen annan vill ha dig. Du är en liten hora. Men du är min lilla hora...

Efter ett tag la han i från sig kameran och hjälpte mig av med skorna, han bar in mig i sovrummet och lade försiktigt ner mig på sängen.

-Men äskade lilla gumman, ser du nu hur du ställt till det. Varför gjorde du så? Du vet ju att jag älskar dig, men du måste lära dig hur man uppför sig... Jag brast i gråt och bad om förlåtelse gång på gång på gång.

Han ”älskade” med mig och somnade lungt.

Jag vågar inte röra mig, jag är rädd.

Vad ska jag göra? Vart ska jag ta vägen...

Nyårsafton!

Vi ska åka på fest i kväll och jag ska snart åka in till stan och köpa något fint att ha på mig! Vill verkligen vara fin i dag. Hörs sen...